Jag har redan glömt...
Skrivet: 2014-09-09 | 03:29:00


-En bild tagen mitt i natten med lång slutartid på Ägnö. 

Just nu är jag inne i en jobbig period. Det börjar bli höst. Min pojkvän än borta en månad och det har bara gått halva tiden, jag har PMS och alla rutiner jag någonsin haft rasar samman. 
Lägger man ihop det här på min redan irriterande ADD så får man en glömsk, okoncentrerad, lat, ofokuserad och omotiverad Josefine. 
Tydligast denna period är glömskheten. Jag har därför några exempel här nedanför på tillfällen där mitt korttidsminne skrattar åt mig och spottar mig i ansiktet. 
Jag gillar ju listor, så vi kör på en till! 

# Jag får ett meddelande som jag läser och tänker: "jag svarar sen". Tittar igenom mina meddelanden för skojs skull ett bra tag senare och inser att det är 8 stycken jag inte har svarat. Jag tänker då att: "de har nog redan glömt att dem skrivit, det är försent nu". Med världens ångest försöker jag komma på andra tankar. Jag får ta mig i kragen och svara alla sen så jag inte förlorar kontakten med dem. Ett bra tag till senare så tänker jag samma tanke igen men sätter aldrig igång med det. Och då med ännu större ångest. 

# Jag öppnar fönstret i mitt rum på eftermiddagen för att det är så djävulskt varmt därinne då jag har eftermiddags/kvällssol rakt in i rummet. Går ifrån och käkar middag, kollar på tv, matar Sune (min katt) och pga min dygnsrytm kommer jag väl i säng vid 3-4. Då är det SVINKALLT i mitt rum. För att just det ja! Jag har glömt att stänga fönstret! 

 #Jag går in på toa och gör mitt, spolar, tittar mig i spegeln medan jag tvättar händerna för att sedan ställa mig själv frågan: "spolade jag?"  Går och kollar, japp, det gjorde jag! Får ett sms som jag svarar på (jaa, tänk att ibland svarar jag DIREKT) och går sedan ut genom dörren. Går in på toa igen för att jag så fort jag lägger ifrån mig mobilen ställer mig själv frågan igen: "jag tror att jag glömde spola... eller?". 

# Det står på tavlan vi har här hemma att jag bör fixa köket så att pappa kan laga mat så fort han kommer hem. Jag ser tavlan varje gång jag går upp och ner för trappan samt när jag går till arbetsrummet. Jag tänker att: "jag gör det snart". 2 timmar går och "snart" har aldrig kommit för att jag har glömt det så fort jag tänkte en annan tanke. 

# Jag sitter på styrelsemöte och ska skriva ner i protokollet hur ekonomin ser ut. Får ett antal siffror men måste fråga säkert 6-7 gånger innan det blir helt rätt. "Eeeeen gång till, vad var de två sista siffrorna?" 

# Livet rullar på Ägnö Seglarläger. Det är en miljon saker i huvet hela tiden. Plötsligt är min mobil borta. Jag minns den senast i boden, men man kan ju aldrig vara säker på min hjärna. Så jag letar igenom alla mobiler som ligger på laddning, vänder hela tältet upp och ner, jag springer runt som en orolig hönsmamma och frågar alla om de sett den. Den ligger slutligen på bordet i boden, på samma plats där jag la den. 

# Ägnö igen. Jossan kallas jag för där, även "hon med kameran". Folk tror att jag har blivit sjuk eller fått en bom i huvet om jag inte har fotat på en hel dag. Jag säger oftast inte vad kameran kostade. Jag hatar nämligen suckarna och utskällningarna när jag frågar den eviga frågan "har nån sett min kamera?". 

# Nya människor i alla ära. Men fy vad ångestframkallande det är när nån minns mitt namn och jag inte minns deras. 

# Klassrummet. Jag gör allt jag kan för att fokusera och komma ihåg det läraren säger. Jag tittar på läraren för att det är ett tecken på att en person lyssnar. Det gör jag för att visa att jag visst är intresserad, men faktum är att jag koncentrerar mig sämre då. Därför beslutar jag mig för att kladda i mina papper, rita lite bara. För att då hör jag. Men har jag otur så sitter någon och lyssnar på musik eller tuggar tuggummi och vipps så får jag frågan: "Josefine, vad sa jag precis?" "Öööööhm, jag... Vet inte" "men se till att lyssna då!!!" 
 
# Jag fick just en spännande idé till ett foto. Poff. Och så var den borta! 




  • Till bloggens startsida
  • RSS 2.0