Ett tag innan jag fyllde 18 (minns inte exakt när) så fick jag hjälp att komma till Bup. Barn och Ungdomspsykiatrin. Då var det bara för att jag inte gick till skolan, sov dåligt och mådde i stunder inte bra helt enkelt. Jag fick aldrig några läxor gjorda och att plocka ur diskmaskin tog så jävla mycket energi. Jag blev arg så fort någon ens nämde diskmaskinen... eller att soporna var tvugna att tas ut. 

 

Jag minns att jag satt i väntrummet. Totalt livrädd. Mitt hjärta slog antingen för fort eller läskigt långsamt, obehagligt var det i alla fall. Anledningen till min rädsla var att jag hade sjukhusfobi då vilket jag nu nästan är helt "frisk" ifrån. Tänk er ett väntrum. Vita väggar. Tidningar på bordet. Hur många flygblad om alla möjliga olika psykiska sjukdomar som helst. Alla sitter helt tysta. Vad händer nu? Vad händer innanför alla väggar?

 

Jag höll på att tappa andan när det var min tur att gå in. Tack och lov var jag inte ensam, jag hade ett par med mig (som hjälpt mig så extremt mycket), de kände mig nästan konstigt bra och såg mig på ett annat sätt än någon annan. De sa de rätta sakerna hela tiden, visste vad jag behövde som individ. Jag fattade inte då hur, men skulle i framtiden få veta att de båda hade liknande problem som jag och ena jobbade till och med med barn som jag. Lång historia hur jag kom i kontakt med dem... 

 

Nåja. Tillbaka till väntrummet. Eller snarare besöksrummet som vi nu befann oss i. Jag pratade inte mycket under hela första gången. Jag var livrädd. Jag behövde inte prata om jag inte ville. Några samtalsgånger senare kommer det fram att det kanske är ADD jag har. "Vadå? Vad faan är ADD?? Jag vill inte ha ADD! Går det att bota?" Jag frågade inget av det, men jag tänkte det. Typiskt mig. Att tänka alla frågor och sen är det för sent att fråga. jag tänker för länge. Jag fick kryssa i ett papper där det var olika symptom. Jag kryssade i nästan alla. Det var som att läsa en manual av mig. Löjligt. Nästan skrämmande. Är hela jag ADD? 

 

Jag började läsa på som attans. Ni vet.. när jag är intresserad av något så letar jag upp allt jag kan hitta, lär mig så mycket jag kan. Jag kan sitta en hel natt! Jag hittade den HÄR. Då var det nästan löjligt. Jag tror att det är tre saker som inte stämmer på mig på den listan. Tänk er själva! Att hitta en lista och allt som står på den listan stämmer EXAKT in på dig. 

Jag blev glad. Jag förstod inte allt, men fick det mesta förklarat för mig. Jag ska förklara för er också. Lägga upp listan i ett annat inlägg och förklara. 

 

Det här var min resas början. Det var dock en jävla lång väg kvar innan det stog på pappret vad det var jag hade, varför jag var som jag var.