32 saker om mig och många andra med ADD
Skrivet: 2014-05-03 | 15:50:00

Jag vet att det är långt och mycket att läsa. Det är helt upp till er om ni orkar. Men ni kommer lära er mer om mig i den här listan än ni gjort under hela den tid ni känt mig (kan jag nästan garantera).
 Listan är endast en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som de i tråden på familjeliv.se upplever och det frekvent, d.v.s ofta förekommande eller "on a daily basis". Mina förklararingar är mina och kanske inte alls stämmer på andra. Men det är iaf såhär jag har uppfattat listan:
 
  • Igångsättningssvårigheter - även de enklaste sysslor som t.ex vika tvätt, plocka ur diskmaskinen, duscha eller borsta tänderna skjuts upp. Men också jobbigare saker som att sätta igång med ett skolarbete, sätta sig på en stol och plocka fram läxböckerna, eller bara att bestämma sig för att NU ska jag ta mig upp ur sängen. När är nu liksom?
 
  • Behov av rutiner och struktur men svårt för att själv strukturera, organisera och planera sin vardag och sina saker. Det menas med att saker och ting helst bör vara samma varje dag. Som på seglarlägret där jag är två veckor varje sommar. Där finns det ett schema för varje dag, jag vet precis när jag kommer att äta frukost eller när samlingen på berget är. Därför mår jag bra där. Det är ju heller inte jag som har bestämt hur vardagen ser ut på seglarlägret. Skulle någon annan strukturera upp min vardag och jag följde det i ca 3 veckor så skulle jag må asbra! 
 
  • Låg mental uthållighet. Mental uthållighet är en egenskap som bestämmer hanteringen av stress, press och utmaningar. Om min mentala uthållighet är låg så betyder det alltså att jag klarar av extremt lite stress etc. Vad händer då om jag utsätts för det? Jag spricker. 
 
  • Lättdistraherad är man om man flyttar fokuset hela tiden till nånting som är liiite mer intress... åh! titta en ekorre ute på gräsmattan! 
 
  • Låg koncentrationsförmåga. Jag har stora svårigheter med att behålla fokus och uppmärksamet i synnerhet på saker jag upplever tråkiga. Jag förstår inte hur folk kan fokusera på en lärare som pratar tråkigt, är tråkig och pratar om tråkiga saker, bara för att de vet att de måste lära sig och få bra betyg. Det enda jag hör är mummel som går in genom ena örat och ut genom andra.
 
  • Nedsatt arbetsminne/korttidsminne. Vad är detta då? Att man håller flera saker i huvudet samtidigt för att kunna utföra en mentalt krävande uppgift. Som huvudräkning i matte. Hmm... vad var det nu jag skulle skriva? jag hade det ju på tungan alldeles nyss!! Eller komma ihåg fler än 5 siffror. Låt oss säga att detta inte är skrift utan att någon säger detta: 63981. "Jag miiinns... eöhm.. 6 och... var det en 2a med? 1 var i slutet väl?" Jag måste säga siffrorna i huvudet hela tiden om jag ska komma ihåg. Minsta lilla annan tanke eller distraktion så är det borta. Varenda liten siffra. 
 
  • Bristande motivation och därför ofta alltid på jakt efter just motivation i form av olika belöningar vilka kan vara allt i från att sitta vid datorn, äta godis, dricka alkohol, shoppa etc. Om jag bäddar sängen nu så får jag käka upp chokladkakan i skåpet sen. 
 
  • Impulsiv. Te.x när det kommer till beslutsfattande. Inte jättemycket jag, men det händer! Som när jag är upprörd eller arg, då är jag jävligt impulsiv. Det menas med att så fort tanken kommer till huvudet så har du redan sagt det du tänkt eller tänkt göra. Man agerar utan att tänka. Typ. 
 
  • Beslutsångest. Vela och fundera alldeles för länge innan ett beslut tas. Te.x på den tiden man alltid shoppade med mamma... Mamma: "Jossan, vill du ha den här eller den här tröjan? Du får bara en..." Jossan tänker: "Skit. Jag vill ha båda. Hur ska jag bestämma mig? Båda är jättefina juu! Fan fan fan!" Jossan: "Kan jag inte få båda, jag kan inte bestämma mig!" Mamma: "nej, du får en av dem". Och så slutade det med att jag blev arg och fick båda eller så valde jag att inte ta någon. 
 
  • Ombytlig/nyckfull/obeständig. Påbörjar olika projekt men avslutar dem sällan. Jag kan te.x få för mig att göra ett skolarbete, men klar... nä, det blir jag inte. Någon gång tänkte jag börja simma varje torsdag. Ja, ni kan ju ana hur det gick med det. Eller den gången när jag bestämde mig för att ha veckans photoshoptips på min andra blogg. Jag klarade två eller tre veckor... 

  • Kommer ur balans/blir lätt störd när ens rutiner rubbas. När jag kommer hem från seglarlägret så fikar jag fortfarande klockan tre i minst en vecka till. Jag mår inte alls bra när jag kommer hem. "Vad gör jag nu? Är det inte middag snart? Hallå? Det är ju samling nuuuuu.". Eller nu i år, när jag fotade ett självporträtt varje jäkla dag, det gick strålande, och sen åker jag till Thailand och så blir jag rånad på min älskling. Jag var ett vrak... 
 
  • Tidsoptimist. Man kommer ofta eller alltid försent, underskattar hur lång tid en viss sak tar att göra/färdigställa. Jag har dock lärt mig under mina år. Jag hatar att komma försent, jag kommer hellre inte alls. Min mobilklocka ligger 5 minuter före. För att jag har lärt mig att om jag går hemifrån när klockan på mobilen är samma tid som när bussen går så hinner jag till bussen. Klockrent. (HAH!) 
 
  • Ljudkänslig. Man tycks höra (vissa ljud) högre än andra. Svårt för te.x tickande klockor, knastrande ljud, tuggande, handklapp, prasslande etc. Vi sitter i ett klassrum. Klockan tickar på, några småpratar, nån sitter med för hög musik i hörlurarna och precis bredvid mig sitter en person och tuggar tuggumi. Läraren pratar. Hon tittar på mig men jag hör inte frågan. Jag skriker inombord av alla ljud. Tuggljud har jag väldigt svårt för, det låter så äckligt. Kan man inte operera in isolering i kinderna? Eller i alla stänga käften så det blir lite tystare? Snarkningar klarar jag inte heller. Fast det kommer ju också från munnen... ja. men ni fattar. Smaskar ni så vill jag döda någon.
 
  • Svårigheter med att göra något metodiskt och benägen att kasta sig in i nya projekt eller uppgifter utan att bry sig om instruktioner och gör därför allt i fel ordning eller missuppfattar hela uppgiften. Jag tror jag har fattat och vill sätta igång pronto. Men har jag verkligen uppfattat allt rätt? jaaaaadå. Det är nemas problemas. "Oh.. var det såå man skulle göra! Jaha..".
 
  • Disträ och tankspridd. Kort och gott så är man glömsk. Man tappar bort sina saker, slarvar bort te.x nyklarna, mobilen, kameran, glömmer viktiga överenskommelser, möten etc. Jag lägger bara mobilen någonstans och sen är det totalraderat från min hjärna att jag ens har lagt den någonstans. Jag vet att många tycker att det är asjobbigt när jag hela tiden frågar: "Har ni sett min kamera". "Men herre gud kvinna! Kameran är ju asdyr, du borde hålla reda på den bättre!" Jo, jag vet, tack.... 
 
  • Tendens till att fixera sig vid/hyperfokusera på olika saker/ämnen. Hehe... Jaa... alltså där har vi ju foto och photoshop från min sida. Jag har lagt ner min själ och nästan all min vakna tid till att tänka på eller göra reserach på just det ämnet/intresset. Jag hamnar i min bubbelplastbubbla och tiden bara springer förbi. Vipps så är klockan halv 5 på morgonen! 
 
  • Otålig. Som fan. Jag har svårt för dötid, att behöva vänta osv. Vill att saker ska hända NU och helst igår. Det kan te.x yttra sig i att man avbryter i samtal och diskussioner eller om man får en ide´så ska den sättas i verk med en gång, spelar ingen roll om man ligger i sängen för att sova. 
    Får man för sig att möblera gör man det oavsett om klockan är 15 eller 03. Det händer faktiskt..
 
  • Upplever en nästan konstant orkeslöshet och trötthet. Jag har ju inte H:et i ADHD. Jag är vad många skulle kalla: lat. Vad innebär det att vara lat egentligen? Jo eftersom att bara tänka på att göra nåt vettigt tar energi så suddar man bort tanken för att spara på energin tills det kommer nåt man faktiskt vill göra. 
 
  • Sömnsvårigheter. Man har svårt för att komma i säng i tid, svårt för att komma till ro och somna, men även svårt för att orka hålla sig vaken en hel dag utan en stunds vila mitt på dagen. Många har samma problem, och det finns många olika anledningar till varför man har svårt att somna. Och nej. Du har inte ADD bara för att du har svårt att lägga dig eller komma till ro. 
 
  • Humörsvängningar. Ibland kraftiga och ofta snabba men som fort går över. Det här är jobbigt. Det suger riktigt hårt. Hur kan man vara jätteglad och positiv på förmiddagen och sen trolleritrollera så är man sur som ett bi. Av absolut ingen anledning alls, eller åtminstone av en väldigt liten anledning. Oftast är det så att när man är glad och positiv har man mycket energi, då gör man sig av med energin på någonting. När energin är slut och någon ber en att fixa disken så ser man rött. 
 
  • Perioder av nedstämdhet och ångest kontra perioder då man känner sig mer tillfreds, glad och uppåt. Dessa perioder eller svängningar i måendet kan ske flera ggr per dag eller hålla i sig ett par dagar vardera. Men de är ständigt återkommande och tycks vara oberoende av yttre händelser. På vintern därimot så blir jag deprimerad på riktigt, inte bara lite nedstämd då och då. Säsongsdeprission kan man kalla det på enkel svenska. 
 
  • Bristande simultanförmåga. Svårigheter med att göra flera olika saker samtidigt och att hålla isär och sortera information te.x olika sorters sinnesintryck. Det är alltså en ren omöjlighet att laga en maträtt med recept samtidigt som teven står på med How I met your mother samtidigt som någon ska berätta om sin dag. Teven blir mest intressant, halva infon om personens dag fastnar och maten blir bränd eller för saltig. 
 
  • Bristande konsekvenstänkande. Man förstår inte alltid eller missbedömer konsekvenserna av sitt handlande, tänker rätt (d.v.s medveten om konsekvenserna) ibland men gör eller handlar fel ändå. När jag var liten hade jag världens sämsta konsekvenstänkande. Men fortfarande idag kan jag slänga iväg sms som jag vet kommer ge konsekvenser men ändå så skickar jag det. Jag vet att går man inte till skolan så lär man sig inget och får inget studiebidrag, ändå så gick jag aldrig. 
 
  • Låg tolerans mot stress/stresskänslig. Ogillar stress och hög press överhuvudtaget, vill göra saker och ting i min takt men paradoxalt nog. Förstod ni det? Biten att jag inte pallar med stress för att jag då spricker vet ni redan. Men jag menar det sista, att jag vill göra saker i min takt men ändå hyffsat samtidigt som alla andra. Det är svårt. Skolsystemet funkar inte så. Alla elever ska göra i samma takt. Punkt. 
 
  • Skjuter upp alla måsten till sista sekund. Jaa, jag kan sitta en hel dag utan att företa sig något men 30 min innan pappa kommer hem så gör jag det han bad mig om imorse, att göra fint i köket. Jag minns när jag var mindre och skulle skriva en uppgift om Heliga Birgitta. Jag hade haft flera veckor mig och bara skrivit rubriken. Det skulle bli ett helt häfte. Jag gjorde klart det på några timmar dagen innan den skulle lämnas in. Bra respons fick jag också. Nu gör ju inte jag sånt än men i listan stod också: Betalar inte räkningar, lämnar inte in deklarationen i tid fast man haft god tid på sig och vetat om att det ska göras. Vem jobbar inte bäst inför deadline? Seriöst? 
 
  • Svartvitt tänkande. Tänker ofta "antingen eller" eller "allt eller inget". Som med shoppingturerna med mamma. Antingen får jag båda tröjorna eller så vill jag inte ha någon. Antingen så ska jag ha toppbetyg eller inga betyg alls. Antingen kommer jag i tid eller så stannar jag hemma. 
 
  • Bär på en inre oro och rastlöshet. Nä jag känner mig aldrig 100% tillfredställd eller nöjd. Alltid finns där något som kan förbättras, göras annorlunda, förnyas och förändras osv. Jag tänker ofta om jag sagt fel till någon. Oroar mig för mycket. Rastlös är jag också väldigt ofta. Den där inre rastlösheten som inte vill försvinna, och så har jag absolut ingen energi att göra något åt det. Jag kan titta på teve, spela spel på mobilen och chatta samtidigt, för då fyller jag i alla luckor jag tycker är tråkiga. Teven är mest bakgrundsunderhållning. Mobilen är mest fokus och en person skriver inte hela tiden på en chatt. 
 
  • Svårigheter med närhet. Kramar och gos kan uppfattas som påträngande och jobbigt om det inte sker på mina villkor. Missuppfatta inte det här! jag älskar kramar! Jag älskar närhet. MEN. Sker det inte på mina villkor, att om jag vill så är det okej så är det oerhört jobbigt. Om jag drar mig undan lite lätt så är det inte för att jag vill vara elak. Jag vill bara inte ha en kram just nu. Jag vill ju inte såra någon... 
 
  • Allt ska förresten helst alltid ske på ens egna villkor. Japp. Det må låta egoistiskt. Men jag städar för att jag sagt åt mig själv att städa, inte för att någon annan säger till mig. Vill jag inte så vill jag inte. Det kan bero på att jag inte har energi nog, eller för att det är för omotiverande och tråkigt. Jag måste få ut något av det. 
 
  • Låg självkänsla, ångest, depression, sömnstörningar och kraftigare PMS. Lite andra nyckelord som jag kan drabbas av pga min ADD. Det är liksom andra "bieffekter".
 
  • Utanförskap, arbetslöshet och har bakom sig en kraschad skolgång, ofullständiga betyg är också saker som är rätt typiskt för personer med ADD. Jag kände mig ofta utanför när jag var liten, jag var inte som andra. Jag har inget jobb och har förjävla svårt med att sätta igång med att söka. Jaa, skolgången blev det som det blev med och jag vet (och mina lärare med) att om jag bara gjort allt man skulle i skolan hade jag fått toppenbetyg. Bara för att man har ADD eller ADHD så är man inte korkad... 
 
  • Självmedicinering. Många överkonsumerar dessutom mycket kaffe, coca cola, tobak och alkohol, vilket sägs ha lugnande effekt på personer med ADHD/ADD. Hur konstigt är inte det? Jag blir lugn av coca cola... Det tar bort den inre rastlösheten också. Oron försvinner. Vad faan är det i coca cola egentligen? 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Anonym

Jag har nyupptäckt ADHD och känner på många sätt igen mig (förutom just det att jag klättrar på väggarna så mycket att jag stör mig själv). Jag tycker det är synd att samhället ska vara diskriminerande och kräva en diagnos för att få hjälp i stället för att acceptera att alla är olika och utgå från dess egna förutsättningar. Det finns ju så många som "lider" av det här och många som har svagare versioner som aldrig får hjälp. Samtidigt finns det väldigt många positiva aspekter (t.ex. kreativitet) som aldrig uppmärksammas för att man ser det som en sjukdom. Jag är glad att du är öppen med din problematik. Det kanske öppnar lite ögon.

Svar: Tack för dessa ord! Jag vill sprida sjukdomen. Den finner den är ingen ursäkt utan en förklaring. Vi alla som har en form av Adhd är olika på våra egna sätt. Jag håller med i allt som du skriver, verkligen!!
Josefine Hellgren

2014-05-04 @ 15:53:02
Emelie aka Edna

Alltså.. Jag var tidsoptimist för aaaallt innan jag insåg att man inte kan lita på till exempel tåg och bussar, men bortser man från det så stämmer allt in lite väl för bra på mig känner jag. Ska inte påstå att jag har add, tror inte att jag har det och vill inte ha det eftersom det antagligen bara skulle innebära mer mediciner och sjukhusbesök men ändå! Skrämmande likt !

Svar: Haha, det är inte lätt när det är svårt!! :)
Kan vara skönt bara att känna igen sig i något. Man behöver inte kolla upp det och möjligtvis få en diagnos för det. :)
Josefine Hellgren

2014-05-06 @ 02:08:12

Info innan du kommenterar
-Så länge du vill väl så är alla kommentarer och frågor välkomna
-Negativa kommentarer tas bort.
-Jag fotar alla bilder själv om inte något annat skrivs.
-Att ta foton är strängt förbjudet, jag vill att alla jag fotar ska känna sig trygga. Fråga först om du vill ha en bild.
-Jag har gjort min design själv
-Jag har tagit hjälp av designadinblogg.se
-Har du tävlingar eller vill göra länkbyten osv så föreslår jag att du går in på min fotoblogg. Gossanfoto.blogg.se

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


  • Till bloggens startsida
  • RSS 2.0