Man får en diagnos när man har så pass stora svårigheter i vardagen att det blir hinder. Man fungerar inte som alla andra. Men det kan väl också vara bra? Att inte fungera som alla andra... 

 

De förklarade det så himla bra på ADHD-center förra veckan:

 

Visst kan man ha ADD och ha bristande koncentration. Men vi är fanimej jävligt snabbtänkande, det kommer tanke på tanke på tanke. Skriva ner är oftast lättare än att säga rakt ut som ADHD peoplesen är bra på. Vi filosoferar. Och hittar vi något som är motiverande och roligt, ja då jävlar kan vi koncentrera oss till det extrema. Vi kan sitta i flera timmar utan att något stör. Paus, vad är det? Gå och lägga sig, nej, varför då? Det är många som är kreativa, vääldigt kreativa. Alla verkar ha något intresse som är "sitt" intresse. För mig är det foto. Många av de bästa fotbollspelarna har ADHD, de bästa skådespelarna, de bästa idrottarna rent allmänt, artister, konstnärer osv. Många hittar tidigt det de vill hålla på med resten av livet och strävar efter att bli bäst. Det finns inget annat än bäst. 

 

Har man ADHD är man ofta impulsiv. Men det kan ju lika gärna vara att man är modig, man vågar ställa frågan som ingen annan vågar. Man är ärlig, säger det man tycker. Och kvick, som tusan! Är man kvick så kan man ge andra idéer, man är bra på att bolla med andra. Perfekt i en arbetsgrupp! Hade man ADHD på stenåldern så hade man kanske större chans att överleva pga att man vågade ta sig över kullen där ingen vågat gå över och hittat massvis med mat. Vem vet? 

 

Sist men inte minst har vi ju hyperaktiviteten. Ni ser säkert bara framför er pojkar som inte kan sitta still när ni läser det ordet. Men att vara hyper kan också innebära att man är en väldigt driven människa, man är engagerad och energisk. Älskar sånna personer. De är så himla roliga att hänga med! 

 

 

 

För min del så tycker jag om min kreativa sida, att jag gör svåra uppgifter (som ändå är motiverande ska tilläggas) på det lättaste sättet. Ni vet... jag är ju rätt lat... Sen tycker jag om att jag är snabbtänkt. Jag kommer på saker i huvet blicksnabbt, jag kan ha tänkt klart på hur jag ska göra en rolig uppgift (shit vad jag skriver ordet "uppgift" hela tiden...) innan andra ens har börjat. Och min favorit: hur hyperfokuserad jag är. Att jag kan söka upp information och spendera tid på nåt JAG älskar tills jag kan det så mycket som jag vill kunna det.

Jag vill inte vara en medelmåtta, antingen så är jag bäst eller så får det vara. Det sitter en perfektionist på min axel. Jämt.  

 

Så hör inte ordet "diagnos" som enbart något dåligt. Se våra färdigheter. Vi har det ni inte har, eller inte har tillräckligt av. Vi behövs.