Jägare och bönder
Skrivet: 2014-07-07 | 14:22:17

-Ett annat sätt att förklara adhd på:

”Det finns två sorter av människor, och det har gjort sedan tidernas begynnelse. Det finns bönder och jägare. Bönder kan planera och vänta. De sår och skördar tålmodigt och noggrant. Jägare däremot måste vara på spänn hela tiden, redo att reagera mot faror och snabbt agera. De uppfattar minsta ljud. Det är samhället som är anpassat efter bönder och inte jägare. Man kan inte sätta en jägare i ett fyrkantigt bås och säga åt dem att sitta still. De är inte gjorda för det!”
BUP- sköterska i Gävle

Sånt här gör mig lycklig. Förklaringen var till en 9-årig pojke som fått en ADHD diagnos. Alla behövs. Jägare och bönder.

Symptom eller styrkor?
Skrivet: 2014-05-05 | 23:12:00

En diagnos. Det låter som något dåligt. Visst gör det? 
Man får en diagnos när man har så pass stora svårigheter i vardagen att det blir hinder. Man fungerar inte som alla andra. Men det kan väl också vara bra? Att inte fungera som alla andra... 
 
De förklarade det så himla bra på ADHD-center förra veckan:
 
Okoncentrerad!
Visst kan man ha ADD och ha bristande koncentration. Men vi är fanimej jävligt snabbtänkande, det kommer tanke på tanke på tanke. Skriva ner är oftast lättare än att säga rakt ut som ADHD peoplesen är bra på. Vi filosoferar. Och hittar vi något som är motiverande och roligt, ja då jävlar kan vi koncentrera oss till det extrema. Vi kan sitta i flera timmar utan att något stör. Paus, vad är det? Gå och lägga sig, nej, varför då? Det är många som är kreativa, vääldigt kreativa. Alla verkar ha något intresse som är "sitt" intresse. För mig är det foto. Många av de bästa fotbollspelarna har ADHD, de bästa skådespelarna, de bästa idrottarna rent allmänt, artister, konstnärer osv. Många hittar tidigt det de vill hålla på med resten av livet och strävar efter att bli bäst. Det finns inget annat än bäst. 
 
Impulsiv!
Har man ADHD är man ofta impulsiv. Men det kan ju lika gärna vara att man är modig, man vågar ställa frågan som ingen annan vågar. Man är ärlig, säger det man tycker. Och kvick, som tusan! Är man kvick så kan man ge andra idéer, man är bra på att bolla med andra. Perfekt i en arbetsgrupp! Hade man ADHD på stenåldern så hade man kanske större chans att överleva pga att man vågade ta sig över kullen där ingen vågat gå över och hittat massvis med mat. Vem vet? 
 
Hyperaktiv!
Sist men inte minst har vi ju hyperaktiviteten. Ni ser säkert bara framför er pojkar som inte kan sitta still när ni läser det ordet. Men att vara hyper kan också innebära att man är en väldigt driven människa, man är engagerad och energisk. Älskar sånna personer. De är så himla roliga att hänga med! 
 
 
 
För min del så tycker jag om min kreativa sida, att jag gör svåra uppgifter (som ändå är motiverande ska tilläggas) på det lättaste sättet. Ni vet... jag är ju rätt lat... Sen tycker jag om att jag är snabbtänkt. Jag kommer på saker i huvet blicksnabbt, jag kan ha tänkt klart på hur jag ska göra en rolig uppgift (shit vad jag skriver ordet "uppgift" hela tiden...) innan andra ens har börjat. Och min favorit: hur hyperfokuserad jag är. Att jag kan söka upp information och spendera tid på nåt JAG älskar tills jag kan det så mycket som jag vill kunna det.
Jag vill inte vara en medelmåtta, antingen så är jag bäst eller så får det vara. Det sitter en perfektionist på min axel. Jämt.  
 
Så hör inte ordet "diagnos" som enbart något dåligt. Se våra färdigheter. Vi har det ni inte har, eller inte har tillräckligt av. Vi behövs. 

Varför hålla en personlighet hemlig?
Skrivet: 2014-05-02 | 12:46:00

Hej du där ute. Jag har ingen aning om hur du hittade hit, och det är på tok för omotiverande att höra hur du gjorde heller. Jag kan vara snäll och läsa, men det är inte säkert att jag kommer ihåg om du i framtiden undrar om jag minns hur just du hittade hit till denna makalösa blogg om någonting som kallas ADD. 

 

Varför i hela friden existerar den här bloggen? Kan inte det skada jobbmöjligheter i framtiden, eller kan inte det göra att människor omkring mig ser ner på mig? Jag hoppas inte att samhället sjunker så lågt, faktiskt. Jag vill bara att folk ska få lära känna mig bättre, och min personlighet. Eller diagnos. Beror på hur man vill säga det. 

 Jag fick min diagnos när träden vant sig vid sina gröna blad året 2013. Från och med att jag första gången satte min fot på Bup till det att jag började på ADHD-center så hann jag gå 2,5 år i gymnasiet för att sedan hoppa av några månader innan studenten. Misslyckad skolgång, check! Jag hann testa två mediciner och är nu inne på tredje. Jag hann vara ansvarig för en hel kurs på ett seglarläger fast jag har svårt att plocka ur diskmaskinen eller städa mitt rum. Jag hann snöa in mig på fotografi och klara av att fota ett själporträtt varje dag i flera månader innan jag blev rånad på min älskade kamera i Thailand. Jag hann skaffa mig en pojkvän som älskar mig för just den jag är. Jag hann skaffa mig vänner för livet på seglarlägret och i gymnasiet. Jag hann leva helt jävla ovetandes om hur jag ska hantera min vardag tills jag hamnade på en kurs på ADHD-center i stockholm. 

 

Jag har bloggat länge. Det är lite min grej. Att sitta och skriva på en dator, hela inlägg som folk sedan kommenterar. Jag har fotat ännu längre. Det är ännu mer min grej. Jag gick på fotogymnasium och det är det bästa jag har gjort i hela mitt liv. Ingenting kommer att gnaga i mitt huvud så mycket som att jag inte klarade av Sveriges skolsystem. Jag var elefanten som inte kunde klättra i träd. 

 

Ibland vill jag plocka ut min hjärna och stampa på den. För jag har så fruktansvärt svårt att koncentrera mig, jag hör alla ljud lika högt, samtidigt! Om en fågel kvittrar samtidigt som någon tuggar tuggumi sammtidigt som alla i klassrummet skriver på datorn eller på papper samtidigt som någon lyssnar på för hög musik i hörlurarna samtidigt som klockan tickar, samtidigt som jag hör prat utanför dörren så blir lärarens ord som mummel som går in genom ena örat och ut genom andra.

Men ibland ser ni så önskar jag att alla fick ha tillgång till min hjärna. För jäklar vad den kan prestera!! Den kan vara kreativ som tusan tillexempel, den kan tänka snabbt som blixten på en sak som utvecklas till en annan och en till. Mina tankar inspireras av mina andra tankar. Hur coolt?? När det är nånting jag tycker är superintressant kan jag stänga ute alla de där störande ljuden och koncentrera mig som om jag är inne i en tjock bubbla. En bubbla med bubbelplast som inrednig. 

 

Många har aldrig hört talas om mina tre stora bokstäver; ADD. Men ADHD har du säkert hört talas om? Du vet, människor som inte kan sitta still, som har så mycket energi att läraren snart går in i väggen, som är sådär modiga, ärliga och som aldrig verkar lyssna på vad du säger. De som syns. H.et i ADHD står för "hyper", i ADD finns inget H. Jag är alltså långt ifrån hyper, skulle väl snarare kalla mig energilös och lat. Jag tillhör den gruppen som på utsidan verkar helt normala men på insidan är helt olika alla andra. I den här bloggen får ni följa med in i min hjärna, min fabulöst vackra och fruktansvärt fula "insida". 

Och kom ihåg att jag aldrig kommer minnas hur du hittade hit. Varmt välkommen. 




  • Till bloggens startsida
  • RSS 2.0